Tänk dig att en livsdröm har gått i uppfyllelse och du vill dela den med de människor som är allra viktigast för dig i livet. Ja, men om en av dessa personer är 93 år och skröplig i kroppen men klar i knoppen? Vad gör man då om livsdrömmen innebär att resa till Frankrike och tillbringa några dygn för att insupa och dela platser, dofter, smaker och känslor?
För min egen del innebär det att jag tack vare min fantastiskt positiva och flexibla 93-åriga mammas envishet får flyga ner med henne på fredag - med mediciner och rullstol och olika klädbyten och... - och tillsammans med man och mitt yngsta barn hoppas, hoppas jag att mamma ska uppleva NÅGOT av den känsla som infinner sig hos mig varje gång jag kliver av planet i Nice!
Pirrigt och nervöst är det men tänk så fantastiskt det kommer att vara att få rulla mamma utmed strandpromenaden i Cagnes-sur-Mer, visa henne St Paul och den fullkomligt hänförande utsikten från "vår" kulle. Och tänk så många dagar, veckor, månader hon kommer att ha någonting att berätta om och tänka på när hon är tillbaka på "hemmet". Oh vad jag önskar att jag kommer att kunna leva livet som mamma!
Andra inlägg
- Hippodromen för mer än hästar
- Arkitektur och komplicerade förhållanden
- Franska Rivieran - Bra mat och bra väder!
- Nice
- Konstrunda i Provence i Oktober
- Hjälp! Grävskopan skymmer utsikten!
- Allt som står i Expressen är väl sant?
- Första advent - på med baddräkten!
- Cagnes-sur-Mer möter framtiden!
- Tillbaka till verkligheten
